Det jag inte byggde

Kort version. Varje funktion på en hemsida har två priser: att bygga den, och att hålla den vid liv. Det andra priset står inte i offerten och betalas av dig, i tid. Därför säger jag nej till en del av det som beställs, och det är oftast det som ser bäst ut i förslaget.

Det finns en sorts leverantör som säger ja till allt. Det känns bra på mötet.

Problemet med den leverantören är inte att hon bygger dåligt. Det är att hon inte har någon anledning att fråga om du kommer att orka.

För det som byggs ska också underhållas, och underhållet betalas inte i pengar utan i din tid, varje vecka, i flera år. Det är den kostnaden som aldrig står med.

De fem jag oftast säger nej till

Bloggen. Nästan alla vill ha en. Nästan ingen skriver mer än fyra inlägg. En blogg där det senaste inlägget är från i förrfjol är sämre än ingen blogg alls, för den säger till besökaren att här hände något en gång och sedan tog det slut. Vill du ha en, bra, men då bygger vi den när du har tre färdiga texter, inte innan.

Nyheter och aktuellt. Samma sak, fast värre, för den ligger oftast på startsidan där den syns mest. Jag gick igenom femton restaurangsajter innan referensbygget och två av dem driver hela startsidan på säsong och aktuella event. Det fungerar för dem, för någon uppdaterar varje vecka. Jag byggde ändå inte den sektionen, av precis det skälet.

Instagramflödet i sidfoten. Ser levande ut i tre veckor. Sedan är det ett kvitto på ett konto som ligger nere, i ögonhöjd på varje sida.

Bokningssystemet du inte behöver. Om ni tar fyra bokningar i veckan och alla ringer, då är ett telefonnummer i stor stil ett bättre bokningssystem än ett bokningssystem. Det kostar noll att underhålla och går aldrig sönder.

Den tolfte sidan. Fem bra sidor slår tolv halvtomma varje gång, för besökaren och för Google. En sida som finns för att den borde finnas står tom, och en tom sida drar ner de andra elva.

Fallet som inte är uppenbart

Ibland är nejet mindre bekvämt, för då handlar det om något som redan är beställt och betalt i tid.

På referensbygget skulle det finnas en bild på en handskriven beställningssedel. Jag letade i två omgångar. Varje kandidat var ett kvitto med läsbar text som inte hörde hit, en spansk bagerinota på en sida om asiatisk gatumat.

Rekommendationen blev att stryka bildplatsen, inte att välja den minst dåliga.

Det är samma beslut i liten skala. Något som nästan passar är inte en billig version av något som passar. Det är en skylt som säger att här fanns ingen som brydde sig, och den skylten läser besökare snabbare än man tror.

Vad ett nej är värt

Om jag bygger allt du ber om har du ingen anledning att tro på något jag säger, för jag säger ju ja till allt.

Om jag säger nej till en sak som skulle ha kostat dig fyra timmar i månaden att hålla vid liv, då vet du att jag räknar på din tid och inte bara på min faktura. Det gör i sin tur att när jag säger att något är värt att bygga, betyder det något.

Det är inte en förhandlingsteknik. Det är den enda mekanism jag känner till som gör ett råd trovärdigt.

Frågan att ställa till vilken leverantör som helst

”Vad av det här skulle du avråda mig från?”

Kommer det inget svar, eller kommer ett svar som egentligen är en säljpunkt förklädd, då har du fått veta något viktigt.

En bra leverantör har alltid två eller tre saker på den listan, och kan förklara vad var och en skulle kosta dig i tid. Inte i pengar. I tid.

Nästa: Vad väger en hemsida?, om vad som faktiskt laddas ner när någon öppnar din sida. Vill du gå igenom vad på din sajt som borde bort får du gärna höra av dig.

Exemplen kommer från Yèshì, en fiktiv demorestaurang byggd som referensprojekt just för att jag ska kunna visa besluten öppet, även de som blev nej. Riktiga kunduppdrag finns under Arbeten.

Johan Beijer, Hemsideproffset

Demosajterna är medvetet inte indexerade i sökmotorer — de är ett bevis att klicka på, inte en sökdestination.