Två signaturer räcker

Kort version. En sajt blir rörig när varje ny sida får en egen liten designidé. Jag bestämmer i stället två saker som får vara sajtens signatur, och sedan är resten av jobbet att förvalta dem, inte att fylla på. Det är därför sidan nummer tolv ser ut att höra ihop med sidan nummer ett.

Tänk på en hemsida du tycker känns billig utan att du kan sätta fingret på varför.

Det är sällan för att den har för lite. Det är nästan alltid för att den har för mycket, och för att det för mycket har smugit sig på över tid.

Startsidan fick en fin bild med en tonad övergång. Sedan behövde tjänstesidan något eget, så den fick ikoner i cirklar. Sedan skulle omoss-sidan sticka ut lite, så den fick en snedställd rubrik. Var och en av dem var ett rimligt beslut just den dagen. Tillsammans är de en sajt som ser ut att vara byggd av fyra personer som inte pratat med varandra.

Regeln jag använder

När formspråket är satt får sajten två saker som är dess signatur. Två, inte fem.

På restaurangbygget blev det en långsamt andande glöd bakom ett tecken i sidhuvudet, och en tippad ordersedel som återkommer som form på kort och rutor. Det är hela repertoaren.

De två signaturerna på en och samma sida: glöden bakom rubriken, och ordersedeln som kortet är format som.

Varje ny sida som byggs efter det får en enda instruktion: förvalta de två, lägg inte till en tredje.

En kortsida får använda ordersedeln. En kontaktsida får använda glöden. Ingen av dem får hitta på något nytt bara för att den ska kännas egen. Sidan känns egen av sitt innehåll, inte av en ny grafisk idé.

Ordersedeln i närbild. Den runda stämpeln, den lätta lutningen och sifferkolumnen där priserna står under varandra. Det är hela signaturen, och den återanvänds i stället för att kompletteras.

Formuleringen är inte min egen. Den är lånad ur en designdoktrin skriven av Anthropic, som i sin tur lånar den från Coco Chanel: titta i spegeln innan du går, och ta av ett smycke.

Vad jag valde bort på restaurangbygget

Det här är den listan som säger mest om ett bygge, och den som ingen brukar visa. Sju idéer som var på bordet och som ströks:

• Numrerade sektionsmarkörer, alltså 01, 02, 03 nedför sidan. De ser strukturerade ut och betyder ingenting om innehållet inte faktiskt är en ordning.
• Bildspel som startsida. Besökare tittar på den första bilden och skrollar. De andra fyra är arbete ingen ser.
• Menyn som nedladdningsbar PDF. Bekvämt för restaurangen, uselt för gästen på mobilen och osynligt för Google.
• Inbäddad Google-karta. Ingen av de femton restaurangsajter jag gick igenom har en. En länk till kartan gör samma jobb utan att lägga till en tung ruta som spionerar på besökaren.
• Karusell med kundomdömen. Alla har sett dem, ingen klickar sig vidare i dem.
• Instagramrutnät i sidfoten. Ser levande ut de första veckorna och blir sedan ett bevis på att kontot ligger nere.
• Svartvitt kockporträtt med påskriven signatur. Vackert, och sett på ungefär varannan restaurangsajt sedan 2015.

Varje ströken idé sparade tid att bygga, och mer tid att underhålla.

Sidan du hamnar på om du skriver fel adress, i båda byggena. Ett formspråk som bara bär på de sidor besökaren är tänkt att se är inget formspråk, det är en förstasida med dekoration.

Varför det spelar roll för dig

Tre saker följer av att hålla sig till två signaturer.

Sajten åldras långsammare. Det som daterar en hemsida är sällan grunddesignen, det är de tidstypiska effekterna ovanpå. Färre effekter, långsammare åldrande.

Nya sidor blir billigare. När det finns ett formspråk att förvalta i stället för att uppfinna tar en ny sida en bråkdel av tiden. Det märks direkt när du vill lägga till en tjänst om två år.

Besökaren litar mer på den. En sajt som ser ut att höra ihop läses som att någon har koll. Det är inte en känsla man kan argumentera sig till, den uppstår eller uppstår inte, och den uppstår av konsekvens.

Och det obekväma

Att välja bort är svårare än att lägga till, för att lägga till syns och att välja bort inte gör det.

Det finns ingen sida på restaurangsajten där du ser bildspelet som inte finns. Du ser bara en sajt som känns lugn, och du vet inte varför.

Det är i princip hela jobbet.

Nästa: Tillgänglighet är en grind, inte en polering. Vill du ha en andra blick på om din sajt hänger ihop får du gärna höra av dig.

Exemplen kommer från Yèshì, en fiktiv demorestaurang byggd som referensprojekt just för att jag ska kunna visa arbetssättet öppet, inklusive det jag valde bort. Riktiga kunduppdrag finns under Arbeten.

Johan Beijer, Hemsideproffset

Demosajterna är medvetet inte indexerade i sökmotorer — de är ett bevis att klicka på, inte en sökdestination.